lthjrtatguidadig.blogg.se

Kuriosa om mig; Jag älskar historia så därför känns det extra mäktigt att jag blev döpt till namnet Petra! Visste du att Petra betyder sten på grekiska? Och att Petra även är en stad i Jordanien, som sedan 2007 räknas till ett av jordens 7 underverk? Petra är med andra ord ett mäktigt namn, och jag bär det med stolhet och glädje! Jag kommer från Norrland och är bosatt i huvudstaden. Att följa mitt hjärta är lika viktigt för mig som att andas. Att få bo på en plats där jag får massor med inspiration likaså! Tänk vad härligt att bli fylld av kärlek bara genom att gå ut genom dörren! Det är vad Stockholm gör med mig! Något annat som gör mig glad är att kommunicera och inspirera genom det skrivna ordet! Så en dag i juli 2015 slog jag två flugor i en smäll, och startade bloggen låt hjärtat guida dig. Jag har även funnit glädjen i instagram. Följ mig på: PeTHra9

skuld och skam och sorg äter upp mig

Kategori: Allmänt

Det råder kaos inuti mig. Ett virrvarr av känslor. Jag är så rädd för att jag står upp för mitt mående, vågar ta ansvar för mig själv och min hälsa. Det är det enda rätta men rädslan gäller att jag i och med detta gör människor runt mig besvikna och arga. Iallafall är det vad jag inbillar mig. Jag känner skam och skuld att jag inte klarar av att leva upp till det jag signat upp mig på. En skam och skuld som jag inte ens borde känna för jag var 100% öppen med min chef om min historik av sjukskrivning för utmattningssyndrom i samband med kontrakt och inför en tänkbar anställning. Och jag uttryckte min önskan om en deltidsanställning av den grunden. För att min hälsa är viktigast och jag vet mina begränsningar. Men det fanns inget utrymme för deltid. Något jag väl på plats och vid kontraktsigneringen fick information om att det visst fanns möjlighet för!? Men dock inte för min del. En tredje frisör kommer i framtiden anställas på 65% deltid. Det kändes inte kul att få detta slängt i ansiktet, men vad skulle jag sagt och gjort där och då? Jag ville inte förlora denna guldchans och kände mig tvingad att testa en gång till att jobba 100% i frisörbranschen. Och vad hade jag för alternativ? Jag var utan ekonomisk trygghet, uppsagd från jobbet i Övik av grunder baserade på hitte på. Inga grova fel var begådda, tvärtom. Jag var och är stolt över min insats. Men jag blev uppsagd. Ett enormt trauma för mig. Fruktansvärt slag under bältet och ett enormt svek mot mig av min dåvarande chef. En uppsägning som var och är ett tydligt brott enligt lagen om anställningskydd. Men jag orkade inte ta fighten och anmäla. Jag valde att lämna fulspelet och kämpa vidare på egen hand. Så jag sökte jobb i Stockholm, fixade jobbet och bostaden på mindre än 1 månad och flyttade till staden jag älskar. Men jag hade kniven mot strupen redan innan jobbstart. Olösta trauman i mitt livsbagage, nya trauman, flytt,ny flytt och nytt jobb, 100 %  som frisör och handledare. Spännande utmaning som jag ville ge det en ärlig chans. Och jag har kämpat som en odödlig att hantera vardagen.  Och jag har parallellt kämpat min inre kamp med ångest, rädslor, stress, oläkta sår, utmattning och depression. Jag orkar inte mera nu. Och jag är sjukskriven för akut stress. Jag är helt slut  orkar inte mer än några få saker per dag. Och jag känner mig ensam. Och jag har inte mod att söka mig ut just nu. Jag känner skuld och skam och känslor av att vara totalt misslyckad och värdelös.  Hur ska jag leva vidare med det här? Jag är i början av något nytt och allt är upp och ner. Jag klarar inte av jobbet, krav, press, stress och uppmärksamhet och alla intryck och bollar i luften. Samtidigt vill jag inte vara ensam. Och jag pallar bara människor som är empatiska just nu. Som är förstående och snälla.  Som inte dömer mig. Jag mår så jävla dåligt. Jag är så fruktansvärt ledsen. Och jag måste i detta vidrigt jobbiga ge mig själv en break. Mitt i detta måste jag våga vara modig. Och gudarna ska veta att jag är modig och jag är stolt mitt i all skam och skuld att jag tagit ansvar för mitt mående och sökt hjälp. Och jag får fantastiskt stöd av mina läkare! Vilka fina människor med hjärtat på rätt plats. Jag fick ett mycket professionellt bemötande. Ska även få psykologsamtal och jag välkomnar det! Sjukskrivning är ett måste nu. Jag är inte frisk och behöver stöd och hjälp att bli hel. Bli läkt. För det här går inte längre. Jag måste få hjälp att kunna fungera långsiktigt I arbetslivet.

Kärleken börjar inuti mig

Kategori: Allmänt

  
När jag tar hand om mina känslor och tar mina behov på allvar. Tillgodoser dem. Och går min väg oavsett andras förväntningar och tankar om detta. Då händer det magiska. Då guidas jag rätt. Det kan vara innerligt svårt. För vi är uppfostrade att lyda. Plikttroget. Utan att ens lyssna inåt vad som egentligen känns rätt. Vi bara lyder. Och trycker ner våra egna behov och drömmar. Men jag har inte råd längre att göra detta. Jag dör inuti. Jag lider. Jag ljuger för mig själv då. Jag måste gå min väg och ta hand om mig själv. Jag har bara en hälsa. Jag behöver vila i kärlek. Det är vad kärlek är.

vilar innan tvätt och träning

Kategori: Allmänt

 
Inga sängkläder på. Ska tvätta. Har tagit en lugn förmiddag hittils och pratat länge med mamma. Väldigt skönt. Hon tror att jag har ADHD och det tror jag också. Nå väl. Det får framtiden utvisa. Efter vi pratat klart ordnade jag frunch och sen iväg och handla lite småtteri. Skulle tvätta som sagt men dörren till bakgården är låst från andra sidan!? Så skumt. En annan hyresgäst sa att det hänt förut. Någon som låser bara så där liksom!? But why? Ringde vaktis och dem ska fixat omedelbart. Bra service! Så tvätt är väl det jag kommer orka med idag och träning. Det är livsnödvändigt med träning för mig när jag mår så här. Lifesavior faktiskt.
 
 
Ser på fotot att jag är inte så ovältränad som jag känner mig. Har känt mig tjock och tung de senaste veckorna. Min självbild och kroppsuppfattning behöver innerligt uppdateras från negativ skev till positiv korrekt! Vems ögon ser jag mig själv med kan en undra!? Orättvisa, elaka, fördömande ögon stundvis. Och det gör mig ont. Självkärlek och självacceptans behöver jag i enorma mängder. Och tack och lov så går det åt rätt håll. Sakta men säkert. Projekt traumaläkning och att fortsätta födas på nytt fortsätter.